Ett gåvobrev är ett juridiskt dokument som uppvisar att en gåva har getts. Ett gåvobrev är krav vid överlåtande av en fastighet, men kan även upprättas om man ska ge bort en större summa pengar, aktier eller andra värdepapper. Gåvobrev kallas, med annat ord, för en gåvohandling. Ett gåvobrev talar om att en gåva har överlämnats.
Varför skriver man gåvobrev?
Om man ska ge bort en gåva av ett större värde bör man alltid upprätta ett gåvobrev. Genom ett juridiskt dokument som talar om att gåvan har bytt ägare minskar risken för eventuella tvister för gåvomottagaren längre fram.
Du kan välja att lägga in krav för att motta gåvan när du skriver ett gåvobrev, exempelvis att gåvan endast tillhör gåvomottagaren och inte är en del av eventuell bodelning vid en skilsmässa eller separation.
Om du ger bort en fastighet eller mark måste ett gåvobrev upprättas för att transaktionen ska vara juridiskt giltig. Gåvobrevet måste då vara enligt formkrav för att gåvan ska vara giltig juridiskt.
Gåvobrev vid lös egendom
Gåvobrev brukar inte upprättas för lös egendom, men är egendomen av ett större värde kan det vara bra att göra det ändå. Det behövs inte då man juridiskt anser att egendomen har bytt ägare så fort den fysiska transaktionen genomförts. Det är således endast vid fast egendom som man måste upprätta ett gåvobrev.
Om gåvan är av ett större värde är det alltid en bra idé att skapa ett gåvobrev för att minska risken för framtida tvister för gåvomottagaren. Genom gåvobrevet kan man påvisa att gåvan är giltig.
Särskilda villkor
Som givare kan du välja att skriva in särskilda villkor i gåvobrevet. Det vanligaste villkoret är att gåvan endast är gåvomottagarens enskilda egendom. Detta skyddar gåvomottagaren mot att behöva dela eller sälja en fastighet vid en eventuell framtida bodelning. Är gåvan skriftligen endast din omfattas inte egendomen i bodelningen.
En annan vanlig klausul är att gåvan inte räknas som ett tidigt arv. Tack vare denna klausul är gåvomottagaren lika berättigad att dela på allt som lämnas kvar i arvgods som övriga arvtagare, då egendomen inte får ses som ett tidigt arv.